NaughtyShawty

Ja det blev en lugn och trevlig födelsedag med endast släktingarna :)

Imorgon kommer min nya tvättmaskin som ett brev på posten, sen har jag en äkta massage med tilltugg att invänta och lite ikeaprylar så jag är mycket nöjd.

Jag kastar in lite bilder från dagen:

Ja, snitsigare än så här blir det nog inte.

Jahapp. Då vart man 30+.

Känns ungefär likadant som igår. Kanske lite sämre minne, kanske lite gråare hår, annars ganska samma.

I år kommer iallafall min pappa, mamma med tillhörande karl och plastbror.

Jag vill minnas ett par födelsedagar där jag satt ensam hela dagen för att på kvällen åka till Max för att köpa ett maxmål som jag sedan åt upp i bilen i mörkret i nån skog. Jättespeciellt faktiskt. Då känner man sig extra uppskattad och ihågkommen. Det är såna födelsedagar man vill minnas på sin dödsbädd. Maxmålsåren.

Iofs kan jag inte klaga. Ifjol kom en hel hög både bjudna och icket inbjudna vänner hem till mitt 30årspartaj. Man får väl leva på det tills man fyller jämnt nästa gång. Men då har väl alla som kom på 30årsfesten hunnit avlida. Man är ju som till åren ändå.

Nu ska jag röka en grattiscigarett och krama mig själv med kärlek ända ut i fingerspetsarna.

So Long Silver..

Idag.. för första gången, när jag satt på badrumsgolvet och blåste såpbubblor, kom min 22 månaders bäbis fram till mig med en jättegosig kram och sa "Äska dej".
Det var så vackert. Hon är så söt. Det är stunder man aldrig glömmer.

Urs vad kär jag är i min gullmupp!

 

Nights in white satin, never reaching the end,
Letters I've written, never meaning to send.
Beauty I'd always missed with these eyes before.
Just what the truth is, I can't say anymore.

'Cos I love you, yes I love you, oh how I love you.

Gazing at people, some hand in hand,
Just what I'm going through they can't understand.
Some try to tell me, thoughts they cannot defend,
Just what you want to be, you will be in the end.

And I love you, yes I love you,
Oh how I love you, oh how I love you.

Nights in white satin, never reaching the end,
Letters I've written, never meaning to send.
Beauty I've always missed, with these eyes before.
Just what the truth is, I can't say anymore.

'Cos I love you, yes I love you,
Oh how I love you, oh how I love you.
'Cos I love you, yes I love you,
Oh how I love you, oh how I love you.

Breath deep
The gathering gloom
Watch lights fade
From every room
Bedsitter people
Look back and lament
Another day's useless
Energy spent

Impassioned lovers
Wrestle as one
Lonely man cries for love
And has none
New mother picks up
And suckles her son
Senior citizens
Wish they were young

Cold hearted orb
That rules the night
Removes the colours
From our sight
Red is gray and
Yellow white
But we decide
Which is right
And
Which is an Illusion

Jag gjorde det. Jag köpte den. Vilse i pannkakan.

Jag minns så väl att jag såg det när jag var liten, ungefär samtidigt som Lillstumpa och Syster Yster gick.. dvs gaaaanska länge sen.
Nu har ju dock Denna pannkaksserie varit så vanvetigt omtalad och omdiskuterad så jag var såklart tvungen att köpa hem för att studera och analysera denna dockfarbror ur ett vuxet perspektiv.

Vad jag då kom fram till var att förutom de vansinnigt fula dockorna med vansinnigt fula namn och vansinnigt konstiga relationer, hade vansinnigt konstiga funderingar och sa vansinnigt konstiga saker. Allt var konstigt.
Dessutom måtte han ha haft ett förstadie till Parkinsson med tanke på de mycket frekventa skakningarna som fingerdockorna av någon anledning fick dras med.

Men jag tror man köpte det. Då. När man var 5 och inte visste så mycket om världen. Då man inte hade så många andra kanaler att välja bland och trodde att det där var det bästa som fanns i barnprogramsväg och att fantasier mest troligt skulle bete sig sådär. Han var ju vuxen så han borde ju veta vad han pratar om, eller?

Jag tyckte det var lite läbbigt idag faktiskt, när karaktären "Vilse" trodde att han skulle fastna i underjorden och att ingen skulle höra honom skrika. Så jag satt i min ensamhet med obehagskänslor över en 34 år gammal rulle inkluderande fingerdockor..

Kollade svt-chefen inte igenom programmen de valde att visa, före? Det osar demoralisering! ;)

Ja, en mycket underlig man med mycket ostiliga dockor med brano konstig fantasi. Men se den, nån kväll alla andra kanaler på teven av nån anledning inte fungerar.

..igår.
Just när jag lagt mig tillrätta för att avnjuta en lång skönhetseftermiddgassömn.
Såg att det var ett 090-nummer och hoppades innerligt att det skulle vara en plastikläkare men icket.

-Hej, är det Jenny Blablabla?
-Nej.
-Nähä, vem är det då?
-Linda..heter jag.
-Jaha, men det spelar ingen roll.. du har chansen att vinna en miljon kronor om du svarar nej på alla våra frågor!
-Vad sa du nu?
-Du har chans att vinna en miljon kronor om du svarar nej på alla våra frågor!
-Jaha.
-Okej? Är du med?
-Nej.
-Ååå, vad synd, hej då!

Vaddå åå vad synd, jag svarade ju nej på alla hans frågor!
Töntigt skämt om han inte ens håller sig till spelreglerna.

Idag har jag haft väldiga problem med ett stycke slemmig hals.

Morgonen började med upphulkande av slem i toaletten, som efterföljdes av en upphostad slemklump på köksgolvet på eftermiddagen. Djuriskt oattraherande.

Min numera 21 månaders dotter uppmärksammade att något föll till marken, men som tur var inte vad.

Dotter 21 mån: "Oj, tappa."
Jag: "Johominsann, mamma tappade nåt på golvet som jag måste ta upp ganska direkt, sitt still."

Det är ju nånting med slem som jag inte tål. Bajs går bra, blod går bra, slem går definitivt bort.

Jag misstänker att det är galna-svinhals-slem som håller på och är efterhängset. Måtte det släppa taget inom en snar framtid.

 

(Slemmet på bilden är inte mitt slem utan nån åls slem som den producerat av någon outgrundlig anledning. Helt onödigt enligt mitt tycke.)

Nu har de äntligen kommit!
Bilderna alltså.
Ingen hade mustasch och ingen gjorde framåtvolter, de blev faktiskt ganska tjusiga till och med.
Jag bjuder idag på tre riktigt fina avkommor, se och avundas ;)

 

8åringen, 20månadersgumman och 6åringen.

Mitt livsverk!

 

Jag sitter dag ut och dag in på jättestora nålar i väntan på att skolfotona ska dimpa ner i brevlådan.
När man är hemma med sjukdom och diverse sjuka barn har man inte så mycket annat roligt att vänta på förutom att man ska bli frisk. Och skolfotona.

När jag dock idag frågade sönerna så visade det sig att de minsann redan fått hem dem till sin pappa. Mycket diskriminerande. Jag vill också ha! Förhoppningsvis kommer de i veckan.

Jag frågade även om de blev bra.

Jag: Blev ni snygga då?
Son 8: Jag vet inte riktigt..
Jag: Vet inte? Har ni inte tittat?
Son 8: Joo, men..
Jag: Gjorde ni nån konstig min eller?
Son 6: E gjorde en framåtvolt på sin bild!
Jag: (Skrattar lite försynt) Nääe, det tror jag inte riktigt på.
Son 8: Jamen jag hade nog en..
Jag: ..mustach? Drog du fram en mustash just när han skulle fota?
Son 8: Ja, precis!

Ja, det blir ju spännande att se dessa bilder.. förhoppningsvis i veckan.

Jamen dåså. Då var det bekräftat. Swajnflu in the house.

Jag som var sugen på partaj förra helgen, så tur att man inte for någerst, det hade ju slutat i en enda stor grisfest.

Alla utom yngsta förmågan verkar ha drabbats. Så tur för henne då. Låten oss fortsätta i den stilen.
Värst är det nog för äldsta sonen som har diabetesen som bråkar samtidigt.
Den enda fördelen är ju att man slipper vela om man ska ta vaccinet eller inte. Jag har visserligen aldrig legat speciellt högt på prioriteringslistan så jag hade väl ändå inte fått det förrens efter jul. Som en försenad julklapp med fult omslagspapper..

 

Biverkningar anyone?

 

För det mesta är jag ganska besviken över att jag inte tål äpplen och päron, men ibland blir jag nästan glad..

Säkert en jättebra idé, men jag är ledsen, för mig ser det ut som att det växer konstiga foster på träd. Inte speciellt tasty.

Nu har jag gjort det.
Nu har jag väntat i 8 år och agerat reservoar till barn,
nu har jag träffat en läkare för bedömning av plastikkirurgi.

Nästa steg är att han skickar ett mail till Umeå för vidare bedömning.
Jag hoppashoppashoppas att jag får ett positivt besked så jag slipper skämmas resten av mitt liv också.

På de allra flesta barnaföderskor kan man se att det hänt någonting pga graviditeter, på vissa syns inget alls och på vissa syns det ganska tydligt.

Javisst, jag är stolt över att vara mamma och stolt att mina personliga extrafinesser bara är spår av vad den kvinnliga kroppen är till för att göra. Om den kan. Och vill.
Men har man som jag dessutom varit mobbad hela uppväxten pga sin kropp så blir det väldigt svårt att acceptera den med extra "fel".
När dessutom magens muskler delat sig och man fått brock blir det inte mycket bättre.

Nu har jag tagit steget.
Nu är det inte upp till mig längre.

Det skulle vara så skönt om jag kunde gå på en strand med mina barn nästa sommar utan burka.
Det skulle vara så skönt att slippa höra barn fråga varför ansiktet är fint men magen ser konstig ut.
Det skulle vara så skönt att slippa vara rädd att tröjan är för kort så man väcker anstöt hos någon.
Det skulle vara så skönt att kunna se ett par bröst i spegeln och inte ett par mjölkkassar.

Det skulle vara så skönt att höra någon säga att man var fin och kunna hålla med.

Wish me luck.

Idag har jag fått tapetserarhjälp vilket var ypperligt trevligt, och snyggt bleve, helt klart. Tyvärr har jag ju som sagt tappat kameran som inte går zooma med eller ställa in skärpan, och ibland inte ens få iväg en bild med men jag lyckades ta några mer eller mindre suddiga bilder på detta iaf. Beskåda och förundras av detta hemtrevliga hem! :P

 

Förövrigt har jag varit nå se vanvetigt klumpig idag. Skulle värma kaffe i micron men slog ut hela koppen med varmkaffe på händerna och bänken, sprang sen in i ett par hörselkåpor på ett sätt som gjorde två tår mer eller mindre amputerbara så jag fick skrika i två minuter (en minut för varje tå), men värst av allt var att jag lyckades köra in i en bil i garaget :S

 

Min bil blev svartstreckig, aningens bucklig med sprucken lack på sidan, medans den andras klarade sig med lite nött gummilist. Ärlig som jag är lämnade jag dock en lapp med förklaring och telefonnummer på hans vindruta.. Pinsamheter.. Videoövervakningen hade nog avslöjat mig ändå om jag av nån anledning hade fått för mig att göra en hit ´n run.

 

Även min tapetassistans oturades i min närhet. När tapeten runt uttagen skulle skäras upp frågade jag ifall jag inte borde dra ut proppen före men han envisades med att skära plugged istället för unplugged så jag drog av någon underlig anledning istället ut belysningen. Plötsligt säger han att det blev så väldigt varmt inne så jag tog nåt steg till höger för att öppna ventilationsfönstret då han hojtar att det glöder i tapeten. Detta missöde slutade som tur var utan synbara kroppsskador.

 

Men nu räckere. Vem än det nu är som kastat nån bad spell över mitt liv, skärp dej nu, det är inte ens roligt längre!

 

 

 

Fredagen började bra tills pappa ringde och berättade att mitt Wii, som varit på undersökning efter en plötslig influensaepidemi, tydligen gått sönder pga "kundens felhantering".. Jaha, och hurdå undrar jag? Ena dagen fungerande, dagen efter svartruta.. vad hände där emellan som jag missat? 1400 skulle de ha för att laga det, 400 om jag ens ville ha tillbaka konsollen.
Okej, det var roligt osv.

Sen på kvällen skulle jag och lillstrumpan åka till mormor och plastmorfar för att fira plastmorfarens födelsedag. Gumman vägrade gå ut utan hjälmen så efter många om och men och lite stress fick hon ta med sig hjälmen så vi skulle hinna fram i tid, och eftersom hon såg så skojfrisk ut tog jag såklart även med kameran.
Man.. när jag skulle ut ur bilen lyckades jag tappa ut kameran ur påsen, som dråsade rakt ner i backen varvid handikappat objektiv efterföljde..

Vad kostar ett nytt objektv anyone?

Iofs spelar det ingen roll för jag har varken råd att laga wiiet eller köpa nytt objektiv, lika bra att börja fingervirka.
Poop.

Ja hon var ialla fall värd att fota. Hjälmtanten.

På hårfärgsreklamen hör man talas om "färghjälmar" men yoghurthjälmar vet jag inget om..
Min lilla donna missuppfattade dock användningsområdet för hjälmar när jag för nån dag sen frågade om hon ville ha yoghurt? "Jaaa, yoghurt" sa hon och sprang för att hämta föremålet till höger på bild.
Men helt olik är den ju inte de ordinarie yoghurtskålarna får jag väl lov att erkänna ;)

Yoghurtskål vs. yoghurthjälm.

Höstdonnan.